Okej, ska aldrig mer äta. Känner inget behov av att någonsin äta igen.
Detta kan bero på antingen
a) inte gjort något annat än ätit de senaste fem (femtiofem) timmarna, eller
b) ätit upp allt onyttigt jag äger, och
c) kan inte tänka mig att äta något nyttigt, samt
d) kan inte tänka mig att någonsin gå och handla igen.
Vi får därför hoppas på att helgens frossande skapat fettlager som räcker livet ut - ja, "vi" - jag bara antar att även andra, "ni", bryr sig, "er", om min hälsa - vilket i och för sig inte borde bli ett särdeles långt liv om jag aldrig äter igen, så en 'normal livstid' då, vilket jag heller inte kan kategoriserar inom med tanke på min livsstil och-- orkar inte fortsätta denna onödiga diskussion, avskyr att bli klok i efterhand (förhand?) innan jag ens hinner avsluta en mening, särskilt en mening utan klok mening dessutom, åh, blablabla, borde sluta blogga.
Halvligger och halvsover (
läs: matkoma ) framför datorn och borde ta tillfället i akt och passa på och gå och lägga mig, men orkar inte.
Kom nu på ett skämt jag läste i en kalle anka-tidning cirka 1992 (förstår inte varför jag enbart har bra minne gällande onödig "fakta"):
"Vad är höjden av lathet?"
"Att sitta på sängkanten och inte orka gå och lägga sig."
Jag är därmed ännu värre än 'höjden av lathet'; jag halvligger i sängen under täcket och orkar inte gå och lägga mig. Den som orkar får gärna skicka in en rättelse till kalle anka med min blogg som fotnoterande referens (jag orkar då i alla fall inte, jag är ju högre än höjden av lathet. Funderar på att lägga till detta som merit i mitt cv. Om jag orkar, det vill säga).