143:

Blåvalen har hittat hit. Jag sitter och har ångest över att:
a) jag har kasst med cash och inte vet när det kommer klirra till på kontot nästa gång
b) jag måste upp tidigt imorgon
c) allt det där andra som man egentligen varken kan eller vill sätta fingret på och forma ord till.
Men blåvalen, han kan han. Utan någon som helst förvarning stormar han upp till ytan och smäller ned stjärtfenan så det ekar högt och ihåligt, studsar mellan revben och hjärta och mellangärde, fram och tillbaks och hit och dit. Han vet vilka knappar han ska trycka på, den där blåvalen, och han trycker hårt och länge; kramar om och klämmer till där, där andetag samlar mod och famntag tas emot. Och han är inte liten den där blåvalen, stor, större än du någonsin trott, och när han är på besök finns det varken tid eller rum för någonting annat.
Och han är så tung att bära på.
Det är ingen trevlig gäst att ha på besök, den där blåvalen. Han tar sig sådana oerhörda friheter. Han gör precis som han vill och allt vad han känner för. Och man vet aldrig hur länge han bestämmer sig för att stanna.