sitter och solar fejjan på balkan.
blundar och låtsas att vi är på solsemester, långt bort, hundratals mil bort från allt det där och oss själva.
och låtsandet blir till verklighet; solen skiner med gassande strålar, vinden för med sig friska fläktar,
och
vi är inte här.
vem behöver gran canaria när man har en balkong i malmöitiskt söderläge?
No comments:
Post a Comment