253: psykbryt.

Idag ska jag på en visning av en lägenhet jag varken vill bli visad eller bo i.
Jag måste ha varit full/hög/trött och läst Mellanheden som Möllevången när jag gjorde intresseanmälan.
Och sen när jag fick erbjudande om visning läste jag inte närmare överhuvudtaget, jag bara jublade, typ "WOOHOOO, EN VISNING TILL! I'M ON A ROOOLL, BABY!" (ja, sådana där enfaldiga utrop bara uppstår av ren reflex) och klickar på "Tacka JA till visning" och medan sidan laddas så läser jag plötsligt Mellanheden, namnet pulserar framför mina ögon och blir större och större tills det står i fetaste capslock över hela skärmen och jag får panik, typ "NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ! MELLANHEDEN? MELLANHEDEN?!?! AVBRYT AVBRYT AVBRYYYYYYYT!" och börjar slå på tangenterna och hamra med musen och slita mig i håret (ja, sådana där överdrivna psykbrytsepisoder bara uppstår av ren reflex) och sen dyker ett tragiskt "Tackat Ja till visning 2010-06-03" upp och jag ylar och jämrar mig, typ "Uhhhhhhhhhhhhh Ohhhhhhhhhhhh Nääääeeeejjjj".

Det roligaste är min sambo som får utstå alla mina ljud och utrop.
Han bara dyker upp i dörröppningen med höjda ögonbryn och frågande blick.

I alla fall.
Nu jag vågar inte avboka ifall det ställer mig i dålig dager i systemet.
Så nu måste jag ta mig ut till mellanheden av alla ställen.
Det känns lika off som att bosätta sig i typ riseberga eller holma.
Och lika tragiskt som typ skurup.
Jag spyr inombords.