307:

NULÄGET:
+ sitter och stirrar mig blind på kontobalansen. stirrar man tillräckligt länge kan 0,72 kronor helt plötsligt bli 72 kronor. Har man riktigt tur förvandlas det till 720 kronor.

+ funderar på om det finns något man kan göra för 0,72 kronor. kommer fram till att 72 kronor är nästan två paket cigaretter, alternativt två billiga stora starka eller en mediumfin flaska rött på systemet. får huvudvärk när jag försöker tänka på allt man kan få för 720 kronor.

+ pollenchock till den grad så att det satt sig på luftrören. vartannat andetag fastnar halvvägs och försvinner ner igen.

+ värmeslag. klockan är 09.30 och det är redan 27 grader ute.

+ undrar varför doktorn inte försökt ringa igen. ser framför mig hur han blev kidnappad för en vecka sedan och enda chansen han hade att ringa var på en söndag kl 21:02. herta müller hade ingenting med saken att göra. han hade gömt mobilen i strumpan och då gärningsmannen satte sig ner för att titta på 3:ans söndagsrulle drog han försiktigt fram den och ringde till mig. varför han valde att lämna ett meddelande om mediciner och doser istället för en räddningsaktion går inte att förklara. patientens välmående går före doktorns? möjligen ringde han polisen innan han ringde patienten.

+ skrattar högt när jag kommer att tänka på i fredags, då okänd kille frågar:
"Är jag tjock?"
jag, sarkastiskt: "Jaa, jättetjock!"
lotta, helt seriös: "Hmm, jaa, lite kanske."
klockrent.
undrar vad killen hade förväntat sig för svar.
typ: "Va nej, skojar du? Du är superfit, snälla följ med mig hem!"
för övrigt bör man inte fråga någon om man är tjock samtidigt som man trycker i sig en 200 grams burgare. då ser man automatiskt tjock ut. bara att fråga om man är tjock gör att man ser tjock ut. nu har jag skrivit tjock så många gånger så att det inte ser ut som ett ord längre.

+ ska nu bänka mig i skuggan.