218: and i'm in lund again and nothing's fixed that ever was broken.

Det positiva med insomnia är att man känner sig hur utvilad som helst efter bara ett par timmars sömn.
Trots alkoholkonsumtion och x antal ofrivilligt promenerade kilometer under nattens gång.

Men det här med lund alltså.
Jag tror inte vi är så bra vänner längre.
Jag bara ger och han bara tar.
Man kanske bara kan vara vän med honom till en viss gräns i sitt liv.
Typ som växjö. Efter fem fina år är vi ju värsta ovänner nu.
Tack och lov att malmö fortfarande levererar!