166: fjärilar i magen och granatäpplen i vasken.

Då de senaste helgernas intensiva utgånger lämnat mig med en överdos av klubbscenen så det står mig upp till halsen satte jag bestämt ner foten och föreslog att vi skulle slå på djungeltrumman för hemmafest; ett fenomen jag ofta hört talas om men aldrig riktigt fått erfara då min rastlösa natur får mig att inte kunna stanna kvar på ett ställe mer än ett par timmar i sträck. Men jag lyckades, hela 15 timmar lyckades jag till och med att stanna kvar (och förmodligen ett antal timmar mer än vad värden egentligen ville erbjuda) och well, det var en gemytlig och minst sagt händelserik kväll! Vi körde på tills det susade i säven och stormade i saligheten, ja vi körde helt enkelt - och totalt brutalt - på tills det sa Stopp! En snea hit, en snea dit och en snea ner i diket. Jag tog mig friheten att bädda ner mig i värdens säng och spenderade sedan natten, eh morgonen, med knäveckssex, ett hämningslöst snarkande i hans öra och ett extensivt dragkampande om täcket. Finner det fullständigt förståeligt - och föga förvånande - om den här mannen inte vill ha något mer med mig att göra. Vidrigare våldgästare får man ju leta efter.

Då jag helst inte vill möta ödet av att stenas till döds på torget lägger jag med avsiktlig anledning inte upp några bilder på hemmafestens deltagare (mellan raderna: vi ser alla ut som kioskmongon).

Och efter fyra timmars sömn drog vi oss upp och ner mot stan för maxfrukost, zombiestrosande, torgdans och en kaffe i regnet. Innan jag visste ordet av knackade blåvalen på i mellangärdet så då rymde jag hem till Residenset där jag sysselsatte mig med mammahäng, nelsonmys, trädgårdschill, hetsätning av ostbricka och finräfflade (haha) chips, ett seriöst beslutstagande av att gifta mig med Herr Rökt Gouda och att lägga till Chipsvetare på CV:et. Helgen avslutades idag med ett par glas rödvin hemma hos mormor och morfar varpå jag tog mitt pick och pack hem mot stan igen.

Och nu sitter jag här med min rastlösa själ och funderar på en förfrågan om söndagsöl. Ja, antingen det eller så tar jag ett chillpill och säger bestämt till själen att hey, enough is enough (is enough is enough is enough).