228: föddes en lördag, mamma kalla mig för discotjej, så på en lördag, ja då vet du var du hittar mig.

jag strosade till en kyrkogård
och satte mig och väntade på en mur
en grånad man satte sig bredvid
"det här med bussar klarar jag inte av"
"jasså?"
"nä. men jag är lite berusad. så då kan jag tyvärr inte köra."
"det låter som ett nyktert beslut."
"höhö. och så har jag jetlag. 20 timmar har jag suttit på ett plan. och sen kom grannen och väckte mig. så inte fan har jag fått sova nåt."
"där ser man."
"vad sitter du och väntar på?"
"tjejen som kommer gåendes där."
pekade jag
och så gick jag
"vem fan var det där?"
"min nya vän. en full jetlaggad gubbe."
och så gick vi
och satte oss i en park
på en filt
på ett gräs
i solen
och sippade vin
kedjerökte
knaprade chips
och skrek åt fotbollar och humlor
och brännboll och bin
vickade på tårna
och snackade skit och strunt och sant och sött
och skrattade
och jag mår så bra när jag är med dig
"vad heter ni då?"
"dagmar."
"jag heter gunther, då passar vi nog bra ihop!"
"nä."
flaskorna tömdes och blåsorna fylldes
och vi traskade vidare
och skränade singstar tills rösten försvann
och gav oss ut igen
en drink här
och en drink där
fuldansade och killspanade
träffade de där
och skapade hysteri på dansgolvet
åt oss proppmätta på max
"sa du skrovmål?"
"SKROVMÅL? är du galen? vad fan är det?! greenmål!"
och strosade vidare
och lite sånt där
jag la mig i en säng
och kunde ännu en gång somna
och sova och sova och sova
och sova
och drömde märkligt och jobbigt och vackert och ljuvligt
tills jag vaknade
och insåg att jag varken sovit eller vaknat
och det inte var dröm
för det var verklighet
och det var sant.